Jag minns min första djupa tungkyss…

…med en hiv-positiv kille. Den var fantastisk! Och det var ingen skillnad, det var faktiskt inte det. Vi låg soffan och kysstes så innerligt och intensivt. Efter en stund så berättade han att han var hiv-positiv, han berättade det innan vi skulle ta nästa steg. Jag tittade på honom och såg hans gnistrande blå ögon. Jag var förälskad, det var jag. Och det var förstå gången som någon jag hånglade med berättade att han var hiv-positiv. Jag steg upp, gick in på toaletten, såg mig själv i spegeln och det dröjde inte länge innan jag insåg att detta faktum att han har hiv inte förändrade mina känslor för honom på något sätt. Jag minns så tydligt hur jag mötte min egen blick i spegeln och konstaterade att vi faktiskt kan skydda oss. Och det gjorde vi. Det var lika mycket mitt som hans ansvar.

Fortfarande idag är jag mycket stolt över min reaktion, att jag tog det så som jag önskar att alla ska ta det. Utan fördomar, utan panik och utan tuggandes på moralkakor. Men jag var också stolt över att han berättade för mig. För honom var det självklart att göra det, bl.a. för att skydda mig.

Nu råkade jag tillhöra den grupp av unga killar som fått bra upplysning om hiv och dessutom hade jag själv skaffat mig kunskaper som gjorde att jag visste en hel del om hur enkelt det är att skydda sig.

Idag möter jag unga killar som aldrig skyddar sig när de har sex, för dem existerar inte hiv-risken som en påtaglig verklighet. Men de 23-åringar som får besked att de bär på hiv efter att inte ha testat sig på kanske två år vågar knappt möta sin egen blick i spegeln. Men det verkar inte vara så enkelt, att det bara skulle vara en generationsfråga. Visserligen har det skett stora medicinska framsteg sedan jag var 20 år, för tjugo år sedan, men jag ser att det är förvånande många som kör utan kondom även vid första sexdejten.

Trots detta är det inte genom att moralisera över folks sexvanor som vi kan förebygga hiv-smitta. Tvärtom så handlar det om attityder. Det handlar om den obefintliga sex- och samlevnadsundervisningen i grundskolan och gymnasiet och det handlar om att vi måste våga vara öppnare i vår syn på sexualitet. Långtifrån alla män som har sex med andra män identifierar sig som homosexuella och många av dem är bisexuella och lever också ihop med en person av motsatt kön. Därför måste hbt-undervisningen vara en självklar del i den sexundervisning som måste vara obligatorisk i skolundervisningen.

En attitydförändring skulle även förändra många hiv-positivas livssituation, där allt för många fortfarande tvingas till att inte berätta. Det skulle kosta för mycket att ensam få ta omgivningens reaktioner. Det finns goda exempel på öppet hiv-positiva som är viktiga förebilder men dessvärre har fördomarna inte minskat. Än idag drabbas många hiv-positiva av den moralpanik som vår omgivning, oftast uppviglad av medierubriker, gång på gång visar. Stigmatiseringen är ett faktum. Konsekvenserna är skrämmande för de enskilda individer som stängs ute, blir ensamma och kanske tar livet av sig. Här har vi alla ett ansvar att agera och i synnerhet lagstiftare, andra beslutsfattare och ansvariga myndigheter.

Jag vill se ett samhälle där fler vågar kyssa varandra fria från fördomar och med kunskap om hur enkelt det är att skydda sig.

Tasso Stafilidis

Skådespelare, författare, debattör och tidigare riksdagsledamot.

One comment

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s