Grattis du har cancer

”Hade jag haft cancer hade jag inte tvekat en sekund att berätta det för någon. Då hade alla varit förstående, då hade ingen dömt mig”

Det är här problemet ligger när det gäller HIV-frågan i Sverige. Att vi är livrädda för att prata om det, och när vi väl gör det, gör vi det på fel sätt. Något som jag själv fick en väldigt bra påminnelse om då jag publicera kortfilmen ”Positive”, och i en av kommentarerna kunde läsa ”Information är bra, skräckpropaganda mindre”, och visst är det så. HIV-prevention ska bygga på information och inget annat.

HIV har under de senaste decennierna framställts till att vara något det egentligen inte är. Och resultatet har blivit en generelluppfattning som sträcker sig långt ifrån sanningen. HIV har felaktigt tilldelats särskilda folkgrupper, vilket distanserat HIV från gemene man. Och vad som skiljer sig från gemene man är lätt att skuldbelägga samt att själv ouppmanat känna skuld för.

Okunskap skapar fördomar. Tystnad skapar förutsättningar. Genom passivitet legitimerar man.

Växer man upp med den bild som idag porträtterats av HIV är det inget man vill prata öppet om. I ren allmänhet – visst. Men i jagformpresens – aldrig. Skräckbilden är stor, inte större än kåtheten, men kanske stor nog för att få en att hellre vilja leva i ovishet än att säkert veta. Vilket i sin tur fortsätter att skapa de förutsättningar som idag råder för HIV-spridningen i Sverige.

Därför måste det finnas ett sätt att prata om HIV i en mer positiv ton utan att utelämna essentiella innebörder. Med mål att skapa ett samhällsklimat där HIV är mer socialt acceptabelt. Där folk inte tar HIV med lättja men ändå har kunskap nog att inte döma.

Rfsl och rfsu är bra, men inte bäst. De har kunskapen, men saknar genomslagskraften av en faktisk lärare eller förälder.

Vidare är HIV-frågan varken svart eller vit. Den går inte att lösa genom lagstiftande eller generalklausuler, såsom vi i Sverige annars gärna väljer att lösa våra problem. Problem som egentligen kanske inte alls är problem, utan blir till problem av den enkla anledning att vi har lagar som säger oss vad som är rätt och fel.

Genom att lagstifta till HIV-positivas nackdel, har man tagit ställning. Har man bidragit till ett samhälle vilket det inledande citatet återspeglar.

Som HIV-positiv är du idag enligt lag skyldig att informera din eller dina sexpartners om detta. Oavsett om man använder kondom eller inte. Men är det egentligen rimligt? Ansvarar inte alla enskilt för sina egna handlingar? Jag menar annars skulle man ju typ kunna stämma systembolaget för att man blivit för full? Nä, därför tycker jag att informationsplikt lagen borde slopas.

Andreas (daskadasenibordet) Drakenberg

Bloggare

Här kan du följa Andreas blogg: http://blog.qruiser.com/daskadasenibordet/

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s