Sen fick vi höra att det var några bögar i Stockholm som hade blivit sjuka. . .

Jag tillhör för de flesta unga hbt-personer gruppen ”gammbögar”. Ja, det det är nog sant, jag kom ut i mitten av 70-talet. Då var stämningen i homokretsar (ja, det hette så då), att man skulle leva ut hela sin sexualitet. Det var inne att vara promiskuös. Efter en bra kväll ute skulle man ha legat med minst 5-6 stycken, helst fler. Sex på offentliga toaletter, i parker och i bastun var snarare en norm än något som var onormalt. Sen fick vi höra att det kommit en ny sjukdom som bara drabbade bögar, svarta, knarkare och blödarsjuka. Vi brydde oss inte, vi knullade runt. Sen fick vi höra att det var några bögar i Stockholm som hade blivit sjuka. Detta rörde naturligtvis inte oss, tänkte vi.

Men debatten började ta fart, det fanns inga gränser för argumenten, det uttalades klart och tydligt att det var en bögpest, det fanns till och med fundamentalistiska personer som hävdade att man borde isolera alla HTLV3- (hiv kallades så då) smittade på en ö. Samhället skrämdes av denna bögpest. Dåtidens politiker visste inte vad de ville och hur man skulle hantera denna nya situation. Stigmatiseringen var lika aktuell då som nu. Man fick veta i skvallerpressen att en av dåtidens stora kändisar, Jakob Dahlin, hade fått hornhinneavlossning och sedan efter några månader var han död. Visst, alla som har haft hornhinneavlossning vet att detta är en hemsk sjukdom, men det finns nog inga fall som vetenskapen känner till där det lett till döden.

De enda som höll huvudet kallt var RFSL som utvecklade flera metoder för att nå män som har sex med män. Begreppet var väl valt eftersom det visade sig att det fanns – och finns – män som inte ens för sig själva erkänner att de har sex med män, eller som i vilket fall inte vill kalla sig bögar. Den ena informationskampanjen följde på den andra.

Sen kom lagstiftningsmakten och stiftade lagar i form av bland annat smittskyddslagstiftningen med informationsplikt och internering. Förvisso fick vi också ungefär samtidigt något som liknar sambolag, lite bidrag till RFSL med mera. Men smittskyddslagen var en klasslag som enbart drabbade hiv-smittade.

Så utvecklades behandlingen och så småningom kom bromsmedicinerna. Många av de som väntade på döden fick plötsligt en andra chans. 
Vad behövs inför framtiden?  Förr det första krävs information och åter information. Vi måste också få bort stigmatiseringen och ta bort informationsplikten, men framförallt att krävs en hiv-prevention över hela landet. Det är idag inte självklart. Hbt-rörelsen måste ta kommandot för denna förändring.

 

Börje Vestlund

Riksdagsledamot
 (S)

Ledamot i Näringsutskottet


Ledamot EU nämnden

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s