Jag lever med HIV

I år är det trettio år sedan hiv för första gången uppmärksammades i Sverige. Trots att vi har levt med hiv under tre decennier möts hivpositiva fortfarande av okunskap, rädsla och fördomar.

Vi, Röhsska museet och World Aids Day nätverket, bygger en utställning om trendhistoria och sjukdomsrealitet. Vad har hänt sedan 1982? Hur har vår omvärld förändrats? Hur ser modebilden ut? Hur har hiv påverkat?

Syftet med utställningen som är tänkt att ha premiär på Världsaidsdagen är att bryta tystnaden som omger hiv och aids och att visa solidaritet med personer som lever med viruset och med dem som har mist sina liv i aids.

När vi ser på vårt samhälle under de trettio år som hiv har funnits i Sverige får vi en bild av ett samhälle i förändring. Såväl mode, konsten som musiken har ändrat skepnad ett flertal gånger. I motsats till detta har bilderna av hiv och av personer som lever med viruset förblivit oförändrade.

Den massmediala bilden av sjukdomen har inte följt den medicinska utveckling som idag möjliggör för den som infekteras att leva med viruset. Hiv har till skillnad från andra kroniska sjukdomar en särställning som omges av tabun och stigmatisering. Hiv är i media synonymt med blod, sexualitet och marginaliserade grupper så som prostituerade och intravenösa missbrukare. Denna bild gör det enkelt att hålla frågan ifrån sig. Behovet att motverka diskriminering och stigman är fortsatt stort.

Utställningen har Röhsska museets samlingar i fokus och visar på den förändringen som har skett under 30 år. Vi gör ett antal nedslag genom åren 1982-2012 och tittar på vad vi hade på oss, vilka trender som gällde, vilken musik lyssnade vi på och vad berättade media om hiv. När vi dansade hela natten på Raveparty delade volontärer ut gratis kondomer. När Londons Gaynattliv och Divine skapade rubriker vad skrevs samtidigt om hiv?

I början av 1990-talet kom modetrender med begrepp som upprörde normen. Heroin Chic, Just-fucked-looken och uteliggare-styling men vem tänkte på hiv? Hade vi glömt så fort?

Ibland har mode och designbilden varit politisk och medveten ibland har den glittrat i neon och livet var endast en dans. Men vad hände om man fick hiv?

Disco, Yuppie, Grunge, Techno, Rave, Super Models, Logomania eller Neo-Romantic. Under trettio år har stilen förändrats. Ny teknik har förändrat vårt sätt att umgås.

VI har gått från Yuppie nalle till Iphone. Musiken kom till oss genom vinyl, videokassett, cd och nerladdning. Trender bars av media som The Face, Wallpaper eller den norska tidskriften Fjord.

Punkdrottningen Vivienne Westwood förändrade vår syn på skönhet för evigt. Tillsammans med Malcolm Mclaren skapade hon Sexs Pistols och utmanade makten. Nu 30 år senare är hon adlad av samma drottning som de sjöng om i ”good save the queen and her fazist regim” Normen utmanades.

Sovjet försvann, alla fick en bärbar dator. Tom Ford och andra unga designers revolutionerade de gamla modehusen som Christian Dior, Gucci, Hermes och Lanvin. H & M gjorde high fashion tillgängligt för ”alla” och Norra Afrika gjorde revolt med hjälp av Internet. Vi gick in i ett nytt millennium och 9.11 är ett datum vi aldrig glömmer.

I 30 år har vi alla levt med HIV.

 

Ted Hesselbom,

museichef Röhsska museet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s