HIV-statusen och jag

En av mina viktigaste principer är att jag själv bestämmer vem jag är. Det säger sig självt att den principen inte håller i verkligheten, men ändå. Ska jag se ärligt och krasst på det hela så kan jag förstås påverka hur jag ser på mig själv och hur andra uppfattar mig, men jag anpassar mig och jag anpassas – medvetet och ofta omedvetet. Jag hatar det och blir ofta arg när jag inser det, men jag är formad och jag låter mig formas. Hela tiden. MITT jag består bland annat av min HIV-status, trots att jag (verkligen) inte vill det.

Jag kan inte fullt ut bestämma hur mitt jag ska se ut, det är ju uppbyggt med alla de bilder, minnen och frågor jag haft tillgång till. Förväntningarna som lagts på mig och som jag lagt på mig själv. I ärlighetens namn gillar jag inte mig själv ibland; den jag har blivit, den jag har gjort mig till och den jag gjorts till. Att min HIV-status definierar mig gillar jag definitivt inte. Jag tycker att det är djupt orättvist till och med. Det gör mig arg, förbannad, å mina och andras vägnar. Ett sjukt samhälle präglat av moralpanik och fruktan, ett kollektiv i sin värsta form, har gripit in och bestämt att just HIV-statusen ska vara en del av mitt – och alla andras – jag.

Jag blir arg på mig själv att det spelar roll, att jag bryr mig om min egen och andras HIV-status. Jag blir också förbannad på samhällskollektivets trogna tjänare, vare sig de (vi?) medvetet eller omedvetet tjänar moralpaniken, fruktan och den förvridna människosynen. De där som idag inte använder ord som ”bögpest”, utan något mycket mer raffinerat, internaliserat och legitimerat: ”Är du frisk?”.

”Nej, jag är sjuk!” vill jag skrika som svar. Sjuuukt sjuuuk! Därför att vi alla lever i ett sjukt samhälle och är sjuka! Okej, ärligt talat blir jag också arg på dumheten och bristen på solidaritet. Är det verkligen min HIV-status du ska vara orolig för? Tänk lite! Låt inte det där gräsliga samhället göra dig till sin tjänare. Vilken skillnad vill du vara med och skapa mellan människor som är HIV-positiva och HIV-negativa?

Sedan påminner jag mig själv om en annan princip som jag försöker efterleva: att inte lägga skuld på någon som inte förstått sitt ansvar och saknar kunskap (och att inte sätta mig på höga hästar över andra för den delen…). Vi bär på en kollektiv skuld i vårt sjuka samhälle. Skulden blir min först när jag blir medveten om att jag faktiskt inte tar ansvar för min egen hälsa om jag förväntar mig att någon ska veta och berätta för mig om den är HIV-positiv, istället för att tänka på mitt eget skydd. Om jag inte börjar ta ansvar. Den blir också min när jag inser att jag är en del av att göra HIV-statusen till en viktig del av min och andras identitet. När jag är med och gör skillnad på människor, ger HIV-negativa fördelar och stigmatiserar HIV-positiva, genom hur jag pratar med andra, genom frågorna jag ställer och förväntningarna jag ger uttryck för. Om jag inte börjar ta ansvar.

Och att välja att inte se är inte ett alternativ, såsom de politiker som fortfarande inte gjort något åt informationsplikten – informationsplikten som både är ett symtom på och en anledning till vårt sjuka samhälle där HIV-positiva fruktas, skuldbeläggs och får bära ansvaret. Alla är med och skapar samhället, bestämmer hur någons jag ska se ut, och alla kan förändra.

Nu är det Stockholm Pride 2012. Jag är stolt över att festivalen fortsätter vara ett skyltfönster för olika hbtq-frågor och en samlingspunkt för ett mångfacetterat hbtq-community, vilket handlar om ett ständigt pågående arbete som jag haft förmånen att vara en del av. Jag är stolt över att vi förenar livsbejakande och frihetsfirande festande med samhällsdebatt och kamp. Kampen mot samhället där rädsla och moralpanik styr, och griper in i allas våra liv, fortsätter. Ta ansvar för dig själv och hur du bemöter andra under festivalen och kräv ansvar från de politiker du möter.

Jag älskar (och tycker det är jobbigt) att festivalen ger mig tillfälle att bättre förstå mig själv, att lägga nya sidor till mitt jag – TILLSAMMANS med andra. Du följer väl med?

Pär Wiktorsson 

Ordförande för Stockholm Pride från mars 2010 till mars 2012.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s