Hiv och osynliga männen!

Louis Sullivan dog i AIDS 1991. Då var jag 14 år och visste inte vem han var. På min högstadieskola trodde folk att hiv smittar via toaletter. Jag visste att det inte var så och att man skulle använda kondom, så jag gick runt med kondomer i fickan hela tiden i hopp om att en dag få ligga.

Tjugo år senare, sommaren 2011, intervjuar jag Buck Angel för tidningen Kom Ut. Buck Angel är porrskådis och en av världens mest kända transmän. Genom sin pornografi har hjälpt till att synliggöra transkillars sexualitet. När jag frågar vad han anser vara den viktigaste frågan när det gäller transkillars sexuella hälsa svarade han tveklöst: ”Hiv.” Han menar att fler och fler transkillar kommer ut och fler och fler av dem tillhör msm-gruppen. I längtan efter att bli sexuellt bekräftad som kille händer det att transkillar ibland sätter sin egen säkerhet sist. Buck är orolig: ”Jag bara väntar på att en hiv-epidemi ska bryta ut bland de unga transkillarna.”

Har man frågor om hur kirurgi och testosteronbehandling påverkar sexualiteten gör man bäst i att fråga andra transkillar.  Jag har varit lyckligt lottad som haft transkillar i min närhet som varit generösa med att dela med sig av sina erfarenheter.

För ett antal år sedan påbörjade jag en könsbytesutredning. Redan vid första kontakten med utredaren ställde hen frågan om jag har relationer med killar eller tjejer. ”Jag är mest bög”, svarade jag. Efter en stunds tystnad såg hen mig i ögonen och sa ”du kan aldrig bli bög”. Jag förstod senare att detta inte var illa ment utan att hen ville försäkra sig om jag förstod att jag inte skulle kunna bli en cisbög. Jag försökte förklara att det finns massa transkillar som är bögar och att den enda anledningen till att hen inte träffat någon förut var att de innan mig antagligen ljög för att lättare och fortare få utredningen avklarad.

Om sanningen ska fram har jag svårt att se en utredare säga ”du kan aldrig bli strejt” till en heterosexuell transkille. Detta kan tyckas irrelevant i sammanhanget. Den här texten skulle väl handla om hiv, inte om könsbytesutredning? Men det är viktigt att minnas att man tidigare nekat transpersoner vård i Sverige om de haft ”fel” sexuell läggning. Det vill säga om man ville bli en kille som gillade killar eller en tjej som gillade tjejer nekades man könskorrigerande behandling. Det finns länder där det fortfarande är så. Konsekvensen blir givetvis att patienter ljuger för sina läkare och att de inte kan ställa frågor som handlar om sexualitet.

Min upplevelse av könsbytesutredningen är att det finns en rad förväntningar som patienten ska uppfylla. En av dessa förväntningar är att önskan om att ha ett fungerande sexliv ska vara sekundär i relation till att vilja förändra kroppen könsmässigt. En annan är att man förväntas känna avsky inför sina genitalier. Detta gör det oerhört svårt för personer att föra ärliga samtal om sexualitet och könskorrigerande vård med sina läkare.

Tyvärr är det inte bara läkarkåren som ägnat sig åt att osynliggöra transpersoners sexualitet. Det har även politiker gjort, genom att inte inkludera transpersoner i strategier för hiv-preventivt arbete.  Men även hbt-rörelsen har bidragit till att osynliggöra transpersoner.  Detta gäller i allra högsta grad transkillar. Det kan tyckas självklart att transmän borde ingå i kategorin män som har sex med män.

Jag vill berätta för er om Louis Sullivan.  Han var en homosexuell man som likt så många andra fick sitt liv förkortat av hiv. Han dog i AIDS 1991, blott 39 år gammal. Louis Sullivan var också en transman som hade en viktig roll i att synliggöra transmän som attraheras av män. Han grundande organisationen FTM International och skrev den första guideboken för female-to-male personer. Jag skriver om honom här för att poängtera det uppenbara: att det finns transmän som identifierat sig som bögar och har sex med cismän är ingen nyhet. Transkillar har alltid funnit i bögvärlden. Men transkillar har blivit utskrivna ur böghistorian. Det finns saker vi inte pratar om. Som att cismän och transmän har sex med varandra. En av konsekvenserna har blivit att transkillar sällan inkluderas i hiv-preventiva strategier för msm-gruppen. Det avsätts inga medel för att forska på transkillars sexuella hälsa eller utsatthet för hiv. En transkille som behöver testa sig för sti:er kan bli runtslussad i vårdsystemet i flera veckor innan han får hjälp. Det är långt ifrån säkert att en transkille som haft sex med andra killar bedöms tillhöra riskgruppen och får ett hiv-test utan att tjata sig till det. Inte heller cismän som ligger med transkillar kan vara säkra på att få ett adekvat eller kompetent bemötande.

Allt det här tänker jag på väldigt ofta och det var därför jag ville berätta för er om Louis Sullivan. Men också om Buck Angel och mig själv. Hiv-frågan är en community-fråga också för transkillar. Vi måste få större utrymme i hiv-preventionen, i hiv-politiken och i det offentliga samtalet om hiv.

Jonah Nylund

Stockholm Pride ordförande 2008 och förbundssekreterare i RFSL 2010 – 2012

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s