Att rabbla ”kondom och glidmedel vid anala samlag” baklänges i sömnen

”Vår generation är den första som växt upp utan vetskapen om hur en värld utan hiv ser ut.”

Ovanstående är ett citat som vid flera tillfällen yttrats av personer födda under det tidiga 1980-talet, i sammanhang där hiv har diskuterats. Jag har nog också sagt det någon gång. Vid första anblicken kan det framstå som lite pompöst, lite onödigt ödesmättat. Men det innebär att vi som nu kryper upp mot 30 plus kan tala med perspektiv på hiv-prevention riktade till män som har sex med män.

När jag var 15 år gammal tågade Europridetåget för första gången genom Stockholm. Året efter hånglade jag med min första kille och kom ut, lagom till Stockholm Pride. Jag anmälde mig som volontär, fick massor av nya vänner och fick vara med i en ny RFSL-broschyr om bisexualitet. Allt gick ganska lätt och det mesta var väldigt roligt.

1999 hade hiv funnits i nästan två decennier. Kunskapsnivån var god och preventionsinsatserna likaså. Innan jag hade haft sex över huvud taget kunde jag rabbla ”kondom och glidmedel vid anala samlag” baklänges i sömnen. Nämnda kondomer och glidmedel gödslade alla sammanhang jag befann mig i när jag gick på upptäcktsfärd i hbt-Stockholm.

Ändå är det inte den målgruppsanpassade sexualundervisningen som i dag framstår som viktigast för mig och min känsla av trygghet, relaterat till min sexualitet. Viktigast var mötet med personer som levde öppet som hiv-positiva. Personer som var glada, som berättade om sig själva. Som kunde levandegöra minnet av döda kamrater. Som kunde hålla om mig, bjuda på något att dricka och lära mig ett och annat om världen.

De jag lärde känna den där sommaren, som var äldre än jag själv, talade med förundran om hur tidigt min generation verkade komma ut och hur självklart vi tog plats. I dag hoppas jag att de ger sig själva en klapp på axeln. Det hade inte varit möjligt om de inte hade gått före och lagt grunden för de sammanhang jag utan problem kunde kliva rakt in i. Om de inte hade delat med sig.

Samtidigt förstod jag snabbt att vänligheten och öppenheten ofta förutsatte slutna rum. Krogar, klubbar, caféer och möteslokaler där alla närvarande, genom sin identitet, kunde förutsättas vara vänligt inställda och ha en viss förkunskap. Få var öppna utanför gemenskapen. Nästan lika få är öppna utanför gemenskapen i dag. Samtidigt smittas fler män som har sex med män nu, jämfört med 1999.

I mina ögon betyder det att något är fel, och att de där preventionsinsatserna och trygga sammanhangen som jag kunde komma ut och växa upp med, har eroderats. Samtidigt finns reliker från det mörka och förtryckande 1980-talet, såsom informationsplikten, kvar. Jag har svårt att tro att det inte är något som hänger ihop.

Victor Bernhardtz

Utredare

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s