Alla vill ligga och ingen vill ha hiv

När jag fick förfrågan om att skriva ett blogginlägg kring temat ”30 år med hiv” använde jag som bollplank den första krönikan jag skrev som nyanställd i RFSL 1995 i medlemstidningen Kom Ut under rubriken ”Jo, hivpositiva har faktiskt sex!” http://blog.qruiser.com/hivdiva/159895/jo-hivpositiva-har-faktiskt-sex-%281%29. En del är lika som då annat har förändrats radikalt.

Fotograf: Tine Hagfors  Kläder: Rebus by Walter Heidkampf

Från dödlig sjukdom till behandlingsbar infektion
1989 fick jag mitt hivbesked, en dödsdom som sju år senare förvandlades till en behandlingsbar kronisk infektion. Det har varit mentala upp- och nedgångar förknippade med känslor av utanförskap, egen och andras dödsångest, rädslor, spruckna kondomer, okunskap och fördomar.
När det handlar om sex, kondombruk och informationsplikt har jag prövat olika strategier med varierad framgång och med 23 års erfarenhet från det hivpositiva verkstadsgolvet och några år i knarkträsket har jag gjort ett medvetet val och är sedan flera år öppen om min hivstatus och backar inte för dem som menar att jag och andra som lever med hiv inte borde ragga eller vistas på ställen där bögar och andra män som har sex med män möts.
 
Lika litet som viruset är, lika liten plats borde det ha i våra liv
Problemet som jag ser det är knappast hiv, snarare våra föreställningar baserade mer på fantasier än fakta om vad vi tror, alltså inte med 100 procent säkerhet vet, att andra ska tycka, och tänka när jag berättar om min situation. Jag möter ytterst sällan negativa attityder varken i sociala eller sexuella sammanhang. Inte heller när någon tar avstånd i ett sexuellt möte är männen föraktfulla.
 
Medikalisering på gott och ont
Hivpreventionen har medikaliserats i snabb takt och precis som när kombinationsbehandingarna kom 1996, verkar en del av oss vara lika naiva som då och tro att några tabletter automatiskt tar bort människors rädsla för att få eller överföra hiv och att vi som lever med infektionen kan leva fullständigt normala liv, om vi bara tar medicinerna enligt ordination Ha!
Hiv förändrar delar av våra liv på ett eller annat sätt oavsett om vi har eller inte har hiv. För min del har den viktigaste mentala förändringen bestått av att idogt arbete med min självkänsla och självtillit och tillsammans med konsekvenserna av min i hivbehandling är det många år sedan jag upplevde mig själv som en vandrande smittbomb.
 
Är du frisk?
Som i mitten av 90-talet så händer det att jag och andra med mig idag på mer eller mindre sofistikerade sätt försöker finna ut vilken hivstatus en tilltänkt sexpartner kan tänkas ha. Av
vilken anledning? Min erfarenhet säger att det handlar om att antingen rädsla – att slippa ha sex med någon av motsatt hivstatus eller förhandla bort kondomen.
Precis som 1989 när jag fick hiv, frodas önsketänkandet att den som bär på infektionen vet om det och samtidigt berättar för sina sexpartner innan sex.
Berätta eller inte berätta
Mina 23 år med hiv har bland annat handlat om att finna en balans mellan att berätta eller inte berätta för en tilltänkt sexpartner och vilka konsekvenser det eventuellt kan få. Oro, rädsla och ångest efter varje ligg utan att berätta har lett till att jag idag berättar före sex, det blir lugnast så.  Resultatet har blivit ett coolare och mer harmoniskt sexliv. Ok, antalet sexpartners har minskat, sexet är inte alltid bra, avståndstagandet finns där ibland – jag är ju öppen för tusan – vilket kan vara paradoxen med öppenhet. Bättre mental hälsa på sikt och samtidigt öppnas chanserna för förakt, avståndstagande och diskriminering. Det jag lärt mig är att avståndstagande handlar lite om mig och mer om den andres rädslor och föreställningar. Det har gjort mig trygg.
 
Övertro på behandlingens verkan på smittsamhet
Bögar med och utan hiv på QX och norska motsvarigheten Gaysir, raggar och vill ligga både med och utan kondom men ingen vill ha eller överföra hiv. Avståndstagande och rädsla ligger och lurar samtidigt som det blivit lättare med sex över hivgränserna jämfört med för 20 år sedan. En stor skillnaden mot 1995 är att en fungerande hivbehandling med omätbara virusnivåer av fler än tidigare tenderar att ses som en ersättning till kondom.
Vilka överför hiv ?
Vi nuppar med och ibland utan kondom. Några hela tiden, några då och då. En del har hiv andra har det inte. Så ser den sexuella lekplatsen. Alla vill ligga men ingen vill ha eller överföra hiv, samtidigt som andra könssjukdomar har en benägenhet att visa upp sig när vi minst anar det och underlättar för hivviruset att föras över.
Självklart är det den som bär på viruset, antingen han eller hon vet om det eller inte, som överför hiv. Indirekt är motpartnern också med på ett hörn Hur många som inte känner till sin infektion vet vi egentligen inte. Viruset överförs alltså medvetet, omedvetet eller av en olyckshändelse. Det ligger också i korten att den som har kännedom om sin hiv och har kunskap om hur viruset överförs, har ett större ansvar för att hiv inte överförs, än den som är hivnegativ, eller inte känner till att han/hon har det.
Sverige har informationsplikt – Norge har det inte. Ur ett hivpreventivt perspektiv är det vad vi gör, knappast vad vi väljer att berätta eller inte berätta, som skyddar mot hiv och andra könssjukdomar. Det sa jag 1995 och upprepar med en dåres envishet 2012. Ur ett etiskt moraliskt perspektiv önskar några av oss ärlighet och tillit till dem vi älskar med. Problemet är att vi har olika värderingar. Så för enkelhets skull är det smartast att använda kondom även när virusmängden är omätbar och kåthjärnan säger något helt annat.

Alla vill ligga och ingen vill ha hiv.

Walter Heidkampf

http://blog.qruiser.com/hivdiva

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s