Jag tänker på de där åren och känner klumpen i halsen. Jag sväljer och sväljer – men vad hjälper det?

Första gången jag svalde var jag 16 år. Det var sommaren 1981. Hela London City var smyckat med blommor. Det var helgen då Prins Charles skulle äkta sin Lady Di. Själv bar jag vita jeans dagen till ära.

Fotograf: Elisabeth Ohlsson Wallin

Jag hade lyckats smita från den övriga klassen. ”Good Bye EF Language School”, liksom. ”Hello London Gay Sauna!” Mannen i kassan såg lika förtjust som ängslig ut när han räckte mig mitt badlakan ”Ni har väl fyllt 21, sir?”. Inne i bastun väntade ett halvt dussin medelålders farbröder. Och jag svalde och svalde. Det var en smak som påminde om kokta ägg. De turades om att hålla fast mig. Fem avsugningar på 20 minuter. Ingen dålig debut, eller vad säger du? Jag återvände gång på gång. Inte just till  saunan i London, men väl till andra bastuklubbar. I Stockholm och Göteborg. Och i Wien – ännu en språkresa.”Javisst, jag är 18 år” försäkrade jag i kassan. Och inne i bastuvärmen väntade som alltid de medelålders männen. Och jag svalde och svalde igen. Det fanns liksom ingen ungdomsavdelning på RFSL på den där tiden. Ingen chans för en ung tonårspojke att trevande söka kärleken hos en jämnårig. Det som stod till buds var de vuxna männens mötesplatser. Se där – den lille gapar och sväljer ju frivilligt dessutom. Och så var det ju onekligen. Det fanns inte en enda människa som tvingade mig att gå dit. Det var jag själv som valde. Valde och svalde.

När jag som 17-åring första gången hörde talas om aids, visste jag mig dömd på förhand. Den unge moderatkillen på min skola hemma i Värmland kunde inte hålla tillbaka sin glädje: ”Ni har väl hört talas om den där nya bögpesten? Bögar har börjat dö som flugor. En cancer som bara drabbar bögar. Är det inte underbart?”. När jag som 19-åring fick min första kallelse till Sahlgrenskas hudmottagning, visste jag mig också dömd på förhand. Så många män som jag öppnat munnen för.  Varför skulle jag  klara mig undan? Tre gånger blev jag kallad till provtagning. Jag fick aldrig veta vilken kille som uppgett mitt namn. Av självmorden bland bögar i min närhet – killar och män som jag älskat med – drog jag mina slutsatser. En kastade sig ut framför ett tunnelbanetåg. En hängde sig på vinden hemma hos sina föräldrar, en kvävdes av sina egna spyor efter att ha sköljt ned en burk sömnmedel med sprit. I väntrummet på Sahlgrenska visste jag att beskedet skulle bli liv eller inte liv, hiv eller inte hiv. Det var 1984 och jag var 19 år. Väntrummet var en grå kokong av ångest. Jag svalde och jag svalde igen, men ångest låter sig aldrig sväljas undan. Och ångest bär inte med sig en smak av kokta ägg. Ångest smakar blod.

Beskedet ”du är inte smittad. Du är hiv-negativ” minns jag inte smaken på. Men jag minns att jag hade svårt att vara glad. Det var så mycket sorg över dem som inte haft samma tur som jag. Det var så mycket sjukdom och död. Jag tänker på de där åren och känner klumpen i halsen. Jag sväljer och sväljer – men vad hjälper det?

Lars Gårdfeldt,

Gayaktivist, präst i Svenska Kyrkan och Teologie doktor

6 comments

  1. Kenneth Appelheden

    Ja det var en fantastisk och levande historia som många upplevde i all okunskap om vad som skulle väntas och där bögarna fick stå skottlossningen både här hemma och utomlands för denna sjukdom – där vi idag ser ett annat resultat hur verkligen det ligger till –

    • Maria Sundin

      Vad jag älskar din berättelse Lars. De förflyttar mig till Bangkoks och Patayas transbarer på 80 talets första hälft där HIV var ännu något mystiskt och icke närvarande.

  2. Andreas Sjöberg

    Ditt mod, din mänsklighet, förståelse och din fördomsfrihet gör att jag på allvar funderar på att våga ta ett steg in i en kyrka igen.

    Varma kärleksfulla hälsningar från Andreas S

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s