”Jag ser medelålders människor sitta i morgonsoffor och tala om sina reaktioner, storögt förvånade över hur omedvetna de varit om en verklighet som bara ligger ett tjugotal år tillbaka i tiden”

Jag kom in i gayrörelsen alldeles i början av 1980-talet samtidigt som hiv började märkas i Sverige. Hiv, som under många år därefter var tvunget att vara i fokus för gayrörelsens sexualpolitiska arbete. I närmare 30 år kom jag att arbeta med hiv-frågor först som aktivist och sedan som anställd på RFSL:s hivkansli. Jag kom in i en tid där gayaktivismen var mycket levande i ett land där sjukdomsstämpeln nyss lyfts från homosexuella, där ”bögvärlden” var något mycket främmande och lesbiska knappast fanns.

Okunnighet, fördomar, heteronormativt tänkande och missriktad hänsyn märktes i myndigheters, sjukvårdens och enskilda människors tänkande och agerande. Missriktad hänsyn därför att vi oftast förutsattes skämmas över vår homosexualitet och förväntades vilja gömma den. Gjorde vi inte det, ansågs vi skylta med vårt sexliv.

Aids, ”bögpesten”, förknippades direkt med homosexualitet. I broschyrer från blodgivningscentraler runt om i Sverige meddelades att homosexuella inte tilläts lämna blod. Det dröjde många år och intensivt arbete innan ansvariga insåg att man måste skilja mellan vem man är och vad man gör. Inte förrän nu 2012 tillåts män som har sex med män att bli prövade som blodgivare. Många lesbiska blev också under den här tiden nekade att bli blodgivare. De var ju homosexuella. Paradoxalt nog visade det sig att lesbiska kvinnor är de som löper minst risk att smittas med hiv, via sexuella kontakter. Alla säkrare-sex budskap, som i epidemins början pumpades ut, riktades till bögar eller heterosexuella. För kvinnor som har sex med kvinnor fanns ingen information. I den akuta aids-krisen satsades inte kraft och pengar där ingen fara fanns. Men när oro började sprida sig bland lesbiska och resultera i frågor som ”vilka faror finns för oss, undanhåller man oss information?” insåg vi att bristen på information var farlig och skapade rädsla. Inga anslag gavs till information för lesbiska men RFSL avsatte ändå i smyg pengar till en enkel, ”Säkrare sex för lesbiska”-broschyr.

Mycket av det arbete som gjordes kring homosexuellas situation i Sverige speglades mot aids. Det var inte en händelse att Socialstyrelsen, som hade ansvar både för frågor om homosexuellas situation och aids, initierade ett förslag till svensk partnerskaps-lagstiftning. Man ansåg att det skulle underlätta för homosexuella män att leva monogama relationer.

Det var många vänner som dog och begravningarna blev många. En del präglades helt av förnekande, av familjens skam och förtvivlan över en son som var homosexuell. Det blev begravningar där varken den dödes verkliga liv eller död fick märkas. Där vännerna och kanske pojkvännen till kaffet fick lyssna till telegram efter telegram med ”en gåva till Cancerfonden”. Medan andra begravningar, ofta med en homosexuell präst, förmedlade tryggheten i att få vara den man är i livet och in i döden.

Situationen, attityder och kunskaper har förändrats oerhört sedan epidemins början och verkligt verksamma mediciner finns numera. Jag minns lyckan på UNAIDS stora aids-konferens i Vancouver 1996, den första konferensen med hopp sedan epidemins början – bromsmedicinerna hade kommit.

Jag läser nu recensionerna av ”Torka aldrig tårar utan handskar” och ser medelålders människor sitta i morgonsoffor och tala om sina reaktioner, storögt förvånade över hur omedvetna de varit om en verklighet som bara ligger ett tjugotal år tillbaka i tiden. De såg den inte då och jag undrar om inte mycket av dagens verklighet för hiv-positiva och hbt-personer är lika osynlig.

Anna Mohr,

aktivist och numera pensionerad RFSL-anställd

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s