Sexualiteten, denna allmänmänskliga kraft som plötsligt skulle driva oss alla i fördärvet

Jack LukkerzSexualitet och hiv är som ler och långhalm, som två siamesiska tvillingar. Viruset överförs i de allra flesta fall sexuellt och sexualiteten påverkas i allra högsta grad av viruset. Den framlidna författaren Susan Sontag gjorde an skarpsynt analys tidigt under brinnande aidshysteri när hon kopplade viruset till föreställningen om sexuella utsvävningar och perversitet. Den som sökte efter ett slagträ att i moralismens namn slå ner en frigjord och njutningsbetonad sexualitet, en öppenhet och ökad respekt för olikheter och tilltagande krav på lagstadgade rättigheter för alla fick viruset serverat på silverfat. Bögpesten var född och resten är, som det brukar kallas, historia.

Eller inte. Resten är inte historia. Det som sattes igång under första halvan av 1980-talet pågår fortfarande. Viruset finns kvar, om än i vår del av världen en något mera kontrollerad form, och föreställningarna om en pervers sexualitet pyr under ytan. Fördomar är en svårsläckt brand som idag ofta tar sig uttryck i anonyma kommentarer på nätet eller i frågor som ställs till oss sexualrådgivare. I den skenbara anonymitetens skydd tydliggörs förutfattade meningar och ett internaliserat stigma som riktas mot den som lever med hiv. Smittar hiv via bestick och dricksglas? Vågar jag uppsöka offentliga toaletter? Har alla afrikaner hiv? Har jag mig själv att skylla som har smittats? Kommer någon att vilja ha sex med mig nu?

Jag minns mitt 80-tal genom en självcentrerad tonårings glasögon. Hiv fanns där ute någonstans, men det berörde liksom inte mig, inte i lilla Broby i de nordskånska skogarna.  Visst varseblev jag löpsedlarna som spred domedagsprofetior, skräck och rop på tatueringar i armhålor eller isolering på öde öar. Jag såg sexualiteten som den gemensamma nämnaren, denna allmänmänskliga kraft som plötsligt skulle driva oss alla i fördärvet. Och kanske var det någonstans där som mitt intresse för människans sexualitet väcktes. Idag arbetar jag med frågor runt sexualitet, jag forskar och upplyser, jag lever med hiv. Jag är tacksam och stolt över min kompetens.

Vad jag inte såg, då på 80-talet, var Världshälsoorganisationens, WHO:s, definition av sexualitet. Vår allmänmänskliga sexualitet gavs anno 1986, mitt under brinnande aidshysteri, ett tungt erkännande. Jag väljer här att presentera hela texten utan ytterligare kommentar. Läs, fundera, ta till dig orden. Placera in hiv – det du vet om viruset, det du ser i nyhetsförmedling, det du känner innerst inne så som sexuell varelse – i kontexten. Vad kommer du att tänka på?

”Sexualitet är en integrerad del av varje människas personlighet, och det gäller såväl man och kvinna som barn. Den är ett grundbehov och en aspekt av att vara mänsklig, som inte kan skiljas från andra livsaspekter.”

Sexualitet är inte synonym med samlag, den handlar inte om huruvida vi kan ha orgasmer eller inte, och är heller inte summan av våra erotiska liv. Dessa kan men behöver inte vara en del av vår sexualitet. Sexualitet är mycket mer: den finns i energin som driver oss att söka kärlek, kontakt, värme och närhet; den uttrycks i vårt sätt att känna och väcka känslor samt att röra vid varandra.

Sexualiteten påverkar tankar, känslor, handlingar och gensvar och därigenom vår psykiska och fysiska hälsa.”

Jack Lukkerz

Socionom, MSc

Aukt. sexualrådgivare (NACS)

Doktorand Malmö Högskola

Styrelsemedlem Svensk Förening för Sexologi

One comment

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s