Category: Almedalen 2012

RFSL släpper bok: Från bögpest till tystnad – Hiv 30 år i Sverige

FörsidaUnder Almedalsveckan 2012 lanserade RFSL och RFSL Ungdom kampanjen ”Från bögpest till tystnad – satsa rätt, stoppa hiv”. Syftet med kampanjen var att bryta tystnaden kring hiv, förändra hivpolitiken och förbättra hivpreventionen. I kampanjen ingick bloggen hivisverige.wordpress.com, som snabbt fylldes med personliga texter från framförallt män som har sex med män. Idag släpptes boken med texter från bloggen. Över 60 medverkande skriver om sina erfarenheter av hiv.

– Titeln speglar den utveckling vi anser att talet om hiv har genomgått i Sverige. Från att benämnas som en ”bögpest”, benämns viruset numera inte alls. Från ett stigmatiserande öknamn till en oroväckande tystnad, den tystnaden måste brytas och vi hoppas boken, liksom bloggen, kan bidra till det nödvändiga samtalet om hiv i Sverige, säger Ulrika Westerlund, förbundsordförande för RFSL.

Det finns flera gemensamma svåra teman i de olika bidragen: rädslor, det första hivtestet, sorg över vänner eller partners som har dött, irritation och frustration över en lagstiftning på smittskyddsområdet som slår fel – men här finns också massor av kärlek och sexualitet.

– Det har varit viktigt för oss att ge framförallt gruppen män som har sex med män möjligheten att få berätta som sina erfarenheter. Män som har sex med män är fortfarande den grupp i Sverige som står för absolut flest överföringar av hivviruset och detta måste uppmärksammas mer. Det är mycket som måste förändras i hivpolitiken, säger Christian Antoni Möllerop, vice förbundsordförande för RFSL.

I boken medverkar också ett flertal transaktivister. Globalt sätt är transpersoner också en mycket utsatt grupp när det gäller risken för att få viruset överfört, men situationen i Sverige är fortfarande i stor utsträckning okänd. Detta problem vill RFSL och RFSL Ungdom också medverka till att belysa med hjälp av boken.

I boken medverkar såväl aktivister, som forskare, riksdagsledamöter, författare, journalister och artister. Bland andra kan nämnas Lars Gårdfeldt, präst och gayaktivist; Ronny Tikkanen, socialarbetare och forskare; Joakim Berlin, hivaktivist, anställd på Positiva Gruppen och ledamot i RFSL:s förbundsstyrelse; samt Maria Hansson Nielsen, transaktivist, bloggare och debattör.

Dessa fyra medverkade också med uppläsningar idag vid bokreleasen på Röhsska museet i Göteborg.

Boken kan köpas på RFSL:s webshop: http://shop.rfsl.se/bocker/hiv-30-ar-i-sverige.html 

Jag tänker på de där åren och känner klumpen i halsen. Jag sväljer och sväljer – men vad hjälper det?

Första gången jag svalde var jag 16 år. Det var sommaren 1981. Hela London City var smyckat med blommor. Det var helgen då Prins Charles skulle äkta sin Lady Di. Själv bar jag vita jeans dagen till ära.

Fotograf: Elisabeth Ohlsson Wallin

Jag hade lyckats smita från den övriga klassen. ”Good Bye EF Language School”, liksom. ”Hello London Gay Sauna!” Mannen i kassan såg lika förtjust som ängslig ut när han räckte mig mitt badlakan ”Ni har väl fyllt 21, sir?”. Inne i bastun väntade ett halvt dussin medelålders farbröder. Och jag svalde och svalde. Det var en smak som påminde om kokta ägg. De turades om att hålla fast mig. Fem avsugningar på 20 minuter. Ingen dålig debut, eller vad säger du? Jag återvände gång på gång. Inte just till  saunan i London, men väl till andra bastuklubbar. I Stockholm och Göteborg. Och i Wien – ännu en språkresa.”Javisst, jag är 18 år” försäkrade jag i kassan. Och inne i bastuvärmen väntade som alltid de medelålders männen. Och jag svalde och svalde igen. Det fanns liksom ingen ungdomsavdelning på RFSL på den där tiden. Ingen chans för en ung tonårspojke att trevande söka kärleken hos en jämnårig. Det som stod till buds var de vuxna männens mötesplatser. Se där – den lille gapar och sväljer ju frivilligt dessutom. Och så var det ju onekligen. Det fanns inte en enda människa som tvingade mig att gå dit. Det var jag själv som valde. Valde och svalde.

När jag som 17-åring första gången hörde talas om aids, visste jag mig dömd på förhand. Den unge moderatkillen på min skola hemma i Värmland kunde inte hålla tillbaka sin glädje: ”Ni har väl hört talas om den där nya bögpesten? Bögar har börjat dö som flugor. En cancer som bara drabbar bögar. Är det inte underbart?”. När jag som 19-åring fick min första kallelse till Sahlgrenskas hudmottagning, visste jag mig också dömd på förhand. Så många män som jag öppnat munnen för.  Varför skulle jag  klara mig undan? Tre gånger blev jag kallad till provtagning. Jag fick aldrig veta vilken kille som uppgett mitt namn. Av självmorden bland bögar i min närhet – killar och män som jag älskat med – drog jag mina slutsatser. En kastade sig ut framför ett tunnelbanetåg. En hängde sig på vinden hemma hos sina föräldrar, en kvävdes av sina egna spyor efter att ha sköljt ned en burk sömnmedel med sprit. I väntrummet på Sahlgrenska visste jag att beskedet skulle bli liv eller inte liv, hiv eller inte hiv. Det var 1984 och jag var 19 år. Väntrummet var en grå kokong av ångest. Jag svalde och jag svalde igen, men ångest låter sig aldrig sväljas undan. Och ångest bär inte med sig en smak av kokta ägg. Ångest smakar blod.

Beskedet ”du är inte smittad. Du är hiv-negativ” minns jag inte smaken på. Men jag minns att jag hade svårt att vara glad. Det var så mycket sorg över dem som inte haft samma tur som jag. Det var så mycket sjukdom och död. Jag tänker på de där åren och känner klumpen i halsen. Jag sväljer och sväljer – men vad hjälper det?

Lars Gårdfeldt,

Gayaktivist, präst i Svenska Kyrkan och Teologie doktor

SvD skriver om oss

”Personligen är jag tveksam till att avskaffa informationsplikten gällande hiv-status. Inte minst för att det skulle innebära en viss inkonsekvens jämfört med hur vi i övrigt ser på denna del av smittskyddslagen, som ju omfattar långt fler sjukdomar än hiv. Men diskussionen finns och här skriver riksdagsledamoten Olof Lavesson (M) intressant om sina synpunkter på frågan”, skriver Sanna Rayman på SvD:s ledarblogg.

Läs bloggen här: http://blog.svd.se/ledarbloggen/2012/07/05/informationsplikt/