Hiv manifest

– från bögpest till tystnad. Satsa rätt, stoppa hiv!

I år är det 30 år sen hiv/aids upptäcktes för första gången i Sverige. Redan från början stod det klart att gruppen män som har sex med män, msm, var en av de hårdast drabbade. Sjukdomen fick till och med öknamnet ”bögpest”. Idag är det inte längre någon som tror att endast msm kan få viruset överfört och det tidiga öknamnet har, som väl är, försvunnit – men istället har en oroväckande tystnad om viruset brett ut sig. Resultatet av detta är, anser RFSL och RFSL Ungdom, att kunskapen om virusets spridning i Sverige är låg och att stigmatiseringen av de som lever med hiv är omfattande. Och: de hivpreventiva insatser som görs är alltför dåligt riktade till de mest utsatta grupperna. Detta måste ändras.

I Sverige stod msm-gruppen 2011 för 59 procent av de inhemska virusöverföringarna. Det finns flera förklaringar till detta. Men en av dem är följande faktum: I Sverige är 0,06 procent av befolkningen hivpositiv enligt Smittskyddsinstitutet. Men: i gruppen män som har sex med män är den självrapporterade positiva hivstatusen 4,8 procent. Detta innebär att det är minst 80 gånger vanligare med hiv inom gruppen msm än i befolkningen generellt.

Att denna grupp inte prioriteras tydligare i hivpreventionen är alarmerande. Sedan 2006 har Sverige en nationell strategi för hivpreventionen. I den är målet att de inhemska virusöverföringarna ska halveras till 2016. Detta kommer vi inte att lyckas med. Men för att målet på sikt ska kunna uppnås är vi övertygade om att de hivpreventiva insatserna i större utsträckning måste riktas mer direkt till de mest utsatta grupperna.

Vi vill se en hivprevention som anpassas efter den epidemiologiska utvecklingen. Vi vill ha mer riktade insatser till msm-gruppen, men också till migranter, människor som injicerar droger och vissa utlandsresenärer. Vi vill också att gruppen transpersoner skall synliggöras mer inom hivpreventionen.

Vi vill att tystnaden kring hiv ska brytas, att stigmatiseringen av människor som lever med hiv ska upphöra och att beslutsfattare inte, av missriktad omsorg och rädsla att ”peka ut”, ska vara rädda för att vara tydliga med vilka grupper som är som mest utsatta för att få viruset överfört.

Vi kräver att:

  • Anslagen till hivpreventionen används mer effektivt och på sikt ökar. Summan som anslås per år till hivprevention har under de senaste 25 åren minskat med över 50 miljoner i faktiska tal.
  • Hivpreventionen riktar sig tydligare till de mest utsatta grupperna, bedrivs över hela landet och i samarbete med de aktörer som når målgrupperna. Msm- och hbt-kompetenta testningsmöjligheter ska också finnas i hela landet. En person som vill göra ett hiv-test ska aldrig ifrågasättas.
  • En översyn av Smittskyddslagen genomförs och informationsplikten tas bort ur Smittskyddslagen. UNAIDS rekommenderar alla stater att endast kriminalisera handlingar där en hivpositiv person medvetet överfört viruset till någon annan. Det finns inga bevis för att lagstiftning som den svenska bidrar till hiv-preventionen på ett positivt sätt. Däremot bidrar den till stigmatiseringen av hivpostiva.
  • Sex- och samlevnad där kunskap om hiv ingår måste bli ett kunskapsämne inom skolan och lärarutbildningen.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s